Snabba kort gör skillnad

 

Hur snabbt är snabbt, när tar minnesbufferten slut och märker
man hur fort ett Sandisk ExtremePro-kort cachear in, egentligen? 

test, kommentar, hårdvara. Jag mötte Sandisk på Ces 2008, redan kl 05 på morgonen.
Det var inte populärt:

Jetlaggad och med ett 8 timmars katastrofalt långt stop over i Chicago,
anlände jag kl 02 till Las Vegas. Tre timmar senare var det solklart att
nattsömn i traditionell bemärkelse inte skulle infinna sig.
Tog mej därför ner till utställningshallen i Venetian, för att komplettera
registreringen för utställningen. Man kunde ana, men knappast gissa,
hur många utställare som riggade sina montrar och seminarier den natten.

Jag var anmäld till Sandisk pressmöte kl 10. Som av en händelse snubblande
jag förbi rummet där detta skulle äga rum. Folk var där, och riggade.
Jag tog mej in för att fråga om vägen till registreringen.

Inte populärt. Go away, come back later.

Visst, det gjorde jag och mycket av det som lanserades då var
verkligen mycket häftigt. Fast i teknikrusningens backspegel
är det mesta blekt, eller t.o.m. beigt.

Nu, mycket senare, släpper Sandisk nästan dagligen olika
produkter som vida överträffade pressmötet då 2008.

För merparten av användarna har det blivit svårt att jämföra produkterna från
olika och ibland även samma tillverkare – man väljer men plånboken då
prestanda verkar likvärdiga.

Men investerar du som fotograf till en mer krävande kamera (t.ex.)
märks plötsligt när produkter som minneskort möter upp mot lite tuffare krav.

Sandisk Extreme Pro CF 32GB klarar 90 MB/s, och är ett kort som följer UDMA6-standarden.

Klart att det lockar ännu mer med Sandisk Extreme Pro 128 GB men en spontan undring hamnar dock på hur lång tid ett sådant välfyllt kort tar på sig för att överföra sitt innehåll till datorns hårddisk.

Jag minns en inte alldeles behaglig stress under en Afrikasafari för fem år sen då minneskorten fortfarande var svindyra och jag hade tagit med 2 st CF 2GB-kort, vilket då en Eos 40D klarade att fylla ganska snabbt.

Det var helt enkelt tärande att se ur kopieringstapeln sniglade sig i vad som kändes som timmar, men antagligen var sådär 30 minuter (yes, det var en lätt, men inte särskilt snabb intern kortläsare i den LG A1:a jag hade med mej för just dylika manövrar). Idag är det ännu något av samma flaskhals – USB 3.0
är fortfarande sällsynt och när ny bärbar  har en sådan så är det undantagslöst
enbart 1 port (för att pressa tillverkningskostnaden).

Som Fotosidan mycket riktigt påpekar i ett test förra året så ska sägas att det är
egentligen få som behöver så snabb skrivhastighet. Det är främst vid intensiv
serietagning i råformat som man riskerar att fylla bufferten. Många nya kameror
spar jpeg-bilder lika snabbt som de tar dem.

Fast skrivhastigheter och buffertminnen hit och dit. Minneskorten ökar i storlek
i takt med att priset krymper, så den bästa strategin är enligt min mening att kolla
vad plånboken medger och köp sen ett snabbt kort med åtminstone 8GB ifall kassan
räcker. Om din nuvarande kamera inte kan tillgodogöra sig den hastighet som kortet
erbjuder, kan du slå dej i backen på att din nästa kamera har funktionen inbyggd,
det går ff väldigt fort inom tekniken här.

Jag har under sommaren testat ett Sandisk Extreme Pro CF 32GB och först
tyckte jag det var lite overkill att stoppa in kortet i min Canon Eos 1Dx. Anledningen
är att kameran har ett inbyggt stort och snabbt cacheminne för att klara rapida
och i antal stora serietagningar.

Det som fick mej att ändra åsikt var att kortet gör en märkbar skillnad mot t.ex.
det äldre lillasyskonet Extreme III. Inte för att det är på 8GB, utanför att hastigheten
är 30MB/s, för när väl 1Dx:en fyllt sitt flashminne måste bilderna snabbt vidare
till kortet för att en ny serie ska kunna påbörjas.

I takt med att överföringshastigheter (i alla sammanhang) skruvats upp, så märks
mikroskillnaderna allt mer. I proffssammanhang kan man i värsta fall missa ”bilden”
för att man tvingas vänta på att minneskortet ska sluka allt. Eller få till en rap (alla som
har/haft spädbarn vet vad en sån väntan innebär).

Så Extreme Pro-kortet blev snabbt en trevlig bekantskap och en lika pigg som viktig
faktor till att kunna lägga fokus på den skapande delen i fotograferandet och inte en
irritation för nåt som funkar slött och får dej att tappa tråden.

Hm, undrar om 128GB-kortet verkligen kan överträffa det där?! Tja, det skulle då
kanske vara att man sannolikt inte behöver överge råformatet och bara plåta i jpeg
nästa gång det drar ihop sig till Afrikasafari
😉

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)